Frågor och svar med Liselotte Björk på Demensförbundet

Liselotte Björk har lång erfarenhet kring demensvård och har utbildat många inom bemötande.

Liselotte Björk är ordförande för Demensförbundet, Sveriges största patient- och anhörigorganisation för personer med demenssjukdom och deras anhöriga. Demensvård är ett ämne som engagerat henne sedan hon började som undersköterska inom äldreomsorgen. Hon har genom sin karriär arbetat med utbildning och handledning för omsorgspersonal och även arbetat med anhörigstöd. Utöver sin roll som ordförande för Demensförbundet driver hon tillsammans med vännen Kerstin en podd "Demensdialogen Angvik & Björk".

För att uppmärksamma Alzheimerdagen ville vi ge våra följare på sociala medier möjlighet att ställa sina frågor till en expert på området demens. Här har vi samlat ett urval av frågorna och Liselottes svar. 

Jag tycker många, även kollegor använder ordet dementa när de talar om demenssjuka, ska jag rätta dem? 

– Ja, är väl det korta och enkla svaret! Jag skulle rätta genom att påminna om att inte klumpa ihop människor efter vilken sjukdom de har. Vi blir inte våra diagnoser. Ingen säger om andra sjukdomar ”jag blir cancer” eller ”jag blir diabetes” därför ska vi inte heller uttrycka oss fel när vi pratar om personer som drabbats av en demenssjukdom.    

Vad ska jag tänka på när jag träffar någon som har Alzheimers sjukdom? 

– När du träffar någon som du vet har Alzheimer eller någon annan demenssjukdom är det viktigt att för det första tänka på att det är en person, en människa som du möter! Ska jag ge en generell regel handlar det om att visa respekt och tilltala personen som en vuxen. Ta ned ditt tempo, både hur du pratar, ställer frågor och rör dig.  Glöm inte att ge personen tid att svara. På Demensförbundet finns konkreta tips i punktform att ta del av. 

Se och bekräfta varje individ, som en regel kan du tänka på att tala i ett lugnare tempo och vänta in personen som kan behöva tid på sig att svara. Fler tips hittar du på Demensförbundet. 

Hur gör man när någon med demenssjukdom bli upprörd? 

– Upprördhet kan visa sig på olika sätt. Tänker vi oss en situation där det är högljutt och på gränsen till fysisk upprördhet är det viktigt att själv bibehålla lugnet och inte börjar tillrättavisa och argumentera.  Ge personen utrymme, man kanske inte vill ha någon nära sig när man är arg. Så låt inte personen känna sig fysiskt begränsad. Skulle detta hända vid en dörr, någon som vill ut och är upprörd. Öppna dörren! Bara känslan av att dörren öppnas får ofta personen att lugna sig. Det är även viktigt att försöka bena ut vad som utlöste situationen så att vi framåt kan hjälpa personen att inte hamna där igen!  

– Det är också viktigt att analysera situationen. Var det något utifrån som gjorde personen upprörd? Var det jag som betedde mig på något särskilt sätt? När mår den här personen bra? Vad tycker hen om? Så att man hittar bra sätt att avleda liknade situationer i framtiden. Det gäller att ha en verktygslåda för varje individ och att ha det nedtecknat så att alla vet vad som fungerar bäst. Ingen mår bra av att bli upprörd och uppjagad av negativa känslor. 

”Det gäller att ha en verktygslåda för varje individ och att ha det nedtecknat så att alla vet vad som fungerar bäst.” 

Varför blir demenssjuka oroligt på eftermiddagen på boendet?

– Det är väldigt vanligt att det blir en oro på eftermiddagen, det brukar kallas för Sundown syndrom. Återigen, det är viktigt att ta ett steg tillbaka och analysera situationen. Vad är det som inträffar samtidigt när oron på avdelningen uppstår? På eftermiddagen kan många vara trötta och vad vill man då? Kanske vill man gå hem och känner inte igen sig. Det kan också vara så att flera som bor på boendet är inne på sina rum för att vila, så det blir det lite tomt och tyst. Samtidigt byts det personal och vissa säger ”hej då, jag är ledig i helgen vi ses nästa vecka”.  

Hur skiftar stämning på boendet på eftermiddagen? Blir det extra tyst och ensamt? 

 – Jag tycker också att det är viktigt att problematisera påståendet ”det är så många som blir oroliga”. Är det verkligen många, eller är det ”Stig” som blir orolig? Och när Stig blir orolig smittar det kanske över på de andra? Då kan lösningen vara att ge honom det stöd han behöver för att känna sig trygg. Kroka arm och ta hand om disken tillsammans eller vad som passar just honom. Det är viktig att titta på vad som händer på avdelningen och se vad som utlöser oron. Sätt dig ned och observera, det kan ge många svar och vägar till att skapa en lugnare och tryggare eftermiddag.  

”Är det verkligen många, eller är det ”Stig” som blir orolig?” 

Får man ljuga för demenssjuka, till exempel genom att sätta upp en busshållplats ditt bussen aldrig kommer? 

– Är inte det lite konstigt att vi tar oss friheten att ljuga för en person som har en demenssjukdom som redan är förvirrad och famlar i verkligheten? Jag återkommer alltid till att vi måste ställa oss frågan ”Vad är det egentligen den här personen berättar när de uttrycker en vilja att gå hem, eller vill till sin mamma eller sin partner som kanske inte längre lever.” Saknaden och osäkerheten kan skapa det vandrande beteendet. Det kanske är så att man anar att ens partner är död men inte riktigt kommer ihåg. Blir då personen lugn av att sitta och vänta vid en skyltad busshållplats där det aldrig kommer en buss? Skulle du bli lugnare av det?  

 – Vi måste titta på vems problem som det här löser. Kanske har det löst personalens problem en liten stund för att nu sitter den oroliga personen och väntar på ”bussen”. Men det som finns inombords hos personen har vi inte löst. Det bekräftande förhållningssättet är vad vi ska arbeta med för vi behöver lyssna in vad personen egentligen förmedlar med sin oro, längtan och saknad. Då är det viktigt att vi pratar om dessa saker som är betydelsefulla för personen. Vad man gjorde tillsammans med sin make eller hur ens mamma var som person? Hur såg det ut där hemma? Låter vi personen bli sedd och lyssnad på, är det i långa loppet det som kommer ge personen en trygghet. Viktigt är att nämna att det inte handlar om att vi ska kasta sanningar på personen och berätta exakt som det är, utan det finns ett mellanting där det viktigaste är att se personen. 

”Är inte det lite konstigt att vi tar oss friheten att ljuga för en person som har en demenssjukdom som redan är förvirrad och famlar i verkligheten?” 

Tack alla som skickat in frågor och tack Liselotte att du tog dig tid att svara! 

Vad är på gång från Demensförbundet?

– Massor! Bästa tipset är att gå in på hemsidan och se vad som är på gång. Demensförbundet är Sveriges största patient- och anhörigorganisation för personer med demenssjukdom och deras anhöriga så alla borde kolla in Demensförbundets hemsida!

Berätta om stödet till magisterutbildningen i demensvård!

– Projekt och samarbeten för utvecklig är en viktig del i vårt uppdrag. Demensförbundet förvaltar Stiftelsen Demensfonden som ger medel för att ge anslag till forskning. I år ger fonden även stöd till magisterutbildningen i demensvård för läkare, fysioterapeuter och arbetsterapeuter vid Sophiahemmet Högskola. Vi ser att det finns ett stort behov av specialistkunskap hos just dessa yrkeskategorier. Det känns väldigt bra att fonden kan vara med och bidar till kompetenshöjningen för viktiga professioner. 

🔍Besök Demensförbundets egen sajt. Där hitta du fler frågor och svar och mängder med värdefullt material som du har nytta av både som privatperson och för din yrkesutveckling. 

🎧 Lyssna gärna på "Demensdialogen Angvik & Björk" en podd hon driver tillsammans med Kerstin Angvik.